Jobbdimman · sep 8 av Charlotta
Mitt första år som tvillingmamma minns jag knappt. Jag brukar säga att jag gick som i dimma. Man tog en meter i taget, men något längre perspektiv än så hann man inte uppfatta.
Nu har jag hamnat i jobbdimman istället. Sommaren känns avlägsen och julledigheten känns ännu mer fjärran. Nä, nu har man några månader av jobb jobb jobb och några sekunder med familjen där emellan.
Det är så det ofta känns på måndag morgon i alla fall.
Vi hade en fantastisk helg. Clara började på dans, vi hade en myspysdag på stan – för bara tjejer – och vi spelade Monopol för glatta livet. Vi hann med familjegympa och fotbollsskola också. Allt detta var verkligen kvalitetstid med familjen. Det borde man leva på länge.
Men så kommer måndagen och det är bara såååå tungt. Lämna ungarna på dagis, där de får vara i åtta långa timmar, jobba kväll till klockan 23, så man inte hinner umgås något alls med familjen. Och så där ser min vecka ut. Blä.
Nej, nu ska jag inte gnälla mer. Men detta är ju faktiskt min egen blogg och då kan jag ju vräka ur mig lite frustration här. Och idag är det måndag. Och då blir det gnäll.
nu är jag i den där dimman. det första året. känns som att man bara måste beta av det ibland. nu har det gått 7,5 månad. förstår att det är jobbigt med jobbträsket och försöker njuta av att vara hemma. ledig. med mina tre små flickor. vår stora har också börjat i dans!
— Linda · sep 9, 00:59 · #
Åååå, vi är nog många tvillingföräldrar som känner igen den där dimman!
Har själv bloggat om de envisa ämnet sömn, som aldrig numer infinner sig.
Vill ut ur dimman!
Men är nu lycklig över att jag är hemma och inte behöver tänka på jobbet.
— Evelina · sep 10, 13:22 · #
och jag är väl motvalls kärring jag. Här är det inte dimma, få är molnen. Jag vet att det kommer jobbiga stunder framöver, men just nu njuter jag av att det är så enkelt att vara tvillingmamma.
och ja. man får gnälla. Speciellt på sin egen blogg!!
— Johannapannan · sep 17, 16:32 · #