Improvisationsproffs · nov 14 av Charlotta
Sedan jag fick tvillingar har jag blivit expert på att improvisera och hitta snabba lösningar. Ett exempel på det var när jag och barnen skulle lyxa till det lite och äta ute.
Det hade varit en lång dag. Vi hade varit en entusiastisk publik när maken deltog i en volleybollturnering för gubbar över 35. Barnen hade inte ätit något vettigt på hela dagen och när vi kom hem och jag tittade in i vårt sorgliga kylskåp levererade jag den bejublade nyheten att vi skulle äta ute på restaurang. Barnen visste inte till sig av glädje av att åka till den lokala pizzerian. Särskilt min biltokiga son fröjdades, då restaurangen har strålande utsikt över en motorled.
Allting var frid och fröjd. Ända tills pizzorna anlände på bordet. Sonen, som inte kan slita blicken från biltrafiken annonsera genast att han inte vill äta. Min dotter tar sig för munnen och annonserar högt och ljudligt att hon måste kräkas.
Själv är jag hungrig som en varg och skäller grinigt på barnen. – Ni som så gärna ville äta ute på restaurang! Och så när maten kommer vill ni inte äta! Nu får ni väl ändå skärpa er!
Jag ska precis nonchalera deras fasoner och hugga in på min Calzone när min dotter tålmodigt upprepar att hon MÅSTE kräkas. En ilsken blick på hennes gröna ansikte säger mig att hon faktiskt menar allvar. Jag lyfter snabbt upp henne för att rusa till toaletten då jag inser att denna barackliknande restaurang inte har någon kundtoalett. Snabbt som attan rusar jag istället ut i 5-gradig kyla, med sonen i släptåg endast iförd strumpor på fötterna. När jag står där bakom husknuten med min hulkande dotter säger sonen glatt – Jag är kissnödig, mamma!
Med ett under av tålamod sätter jag ner min kräkande dotter och drar blixtsnabbt ner sonens byxor och styr kisstrålen bort från hans syster. Upp med sonens byxor och sedan åter hjälpa dottern med att kräkas ur sig det sista av maginnehållet. Och det är inte lite.
Sedan torkar hon sig om munnen med tröjärmen, glittrar med ögonen och annonserar glatt: – Jag är hungrig!
Och så går vi in igen och försöker återskapa intrycket av att allt är helt normalt (med möjligt undantag för min sons blöta trumpor.) Dottern och sonen äter förnöjt en halv pizza var och mår hur bra som helst.
Ibland undrar man om det finns någon däruppe som testar mig. I så fall klarade jag provet ännu en gång.
Skrattar så tårarna rinner. Verkligen glad attt jag hittat din sida. Mina små är ännu bara fem månader… har en storflicka också…hon är 4 år.
— Linda Carlsson · jun 26, 01:45 · #