Hur länge får man natta? · okt 7 av Charlotta
Av någon anledning är det fest varje gång som mamma – jag – nattar barnen. Jag själv anser mig vara en rätt tråkig morsa på kvällarna – grinig, trött och ivriog att få ha en lugn stund utan barn. Men sedan kommer den där ljuvliga stunden när barnen faktiskt inte stojar, retas, snackar och är som barn är mest – utan det bara är myspys.
Fortfarande vill barnen att jag ska ligga en stund hos dem innan de somnar – först hos den ena sen den andra. Det gäller att hålla rätt på vem man låg hos först igår, så att det är den andres tur att få ha mamma hos sig först.
Men det börjar bli trångt att krypa ned i en 160-säng tillsammans med en 6-åring. Ändå vill jag inte att denna tid ska vara förbi. Snart kommer en tid när de inte vill gosa in sig bredvid mamma längre. Hur ska jag överleva? Det finns inget bättre att bli kramad av sina barn.
