Barnvaktsproblem · dec 4 av Charlotta
Sedan vi fick barn, dvs när vi fick tvillingarna, har vi haft ett återkommande problem – vi har ingen barnvakt. Mormor och farmor bor 20 resepktive 50 mil bort. Och några andra potentiella barnvakter har inte gått att finna. Alla andra vi umgås med har också barn och man vill inte gärna be dem att ta hand om två ungar till…
Vi försökte med en utomstående barnvakt ett tag när ungarna var 1,5 år. Vi skulle äntligen slå till och gifta oss, min man och jag. Och vi insåg att en barnvakt var oumbärligt för detta tillfälle.
Vi fick tag på en tjej som verkade bra, en av Magnus före detta elever. Hon kom en kväll för att lära känna oss en aning. Nästa kväll skulle hon passa Clara och Ture i några timmar då jag och maken skulle iväg för att förbereda bröllopsmaten.
En timme senare ringer det. Ture har feber och har spytt ner hela barnvakten.
Barnvakten hade skött det hela exemplariskt och varit enormt tålig, men barnen ville aldrig riktigt släppa henne in på livet efter det. Efter bröllopet såg vi henne aldrig mer.
Folk står inte precis i kö för att vara barnvakt åt två barn på en gång. Tvillingar är som spetälska för barnvakter, verkar det som? Nej, om det inte vore för mormor och farmor skulle maken och jag varit barnlediga ca 2 gånger på 4,5 år. Och då skulle vi VERKLIGEN ha barnvaktsbekymmer. Och äktenskapsproblem. Och gått under.
