Ett stor filosof · dec 5 av Charlotta
Var på utvecklingssamtal angående min dotter på dagis igår. Hon gjorde mig stolt. Det bor en stor personlighet i min dotter. Hon är en riktig filosof och personalen på dagis förundras över alla hennes funderingar om livet och döden och allt där emellan. Det finns inget annat barn på avdelningen som har så mycket filosofiska frågor och tankar, sade hennes fröken.
(Ett exempel på hur detta kan te sig fick jag erfara häromdagen:
– Åh Guuu vad jag är trött, Åh, guuu vad läskigt, åh, guu vad jag är mätt, har Clara börjat säga.
För att i nästa mening fråga
– Mamma, vad är guuu?
– Menar du Gud? frågar jag.
– Jaa, säger hon lite tveksamt.
– Det är någon som finns uppe i himlen och tittar ner på oss människor för att se så vi har det bra, säger jag. Hon ser väldigt skeptiskt på mig.
– Och om det händer något här nere på jorden skickar han en ängel för att vakta oss, fortsätter jag och försöker låta så trovärdig som möjligt.
– Är det säkert? vill hon veta.
– Ja, så är det.
– Sitter han och tittar på oss? Hon tittar upp i himlen för att se om hon kan få syn på honom.
– ja, det gör han för det mesta, försöker jag.
– Kan han flyga?
– det vet jag inte, säger jag sanningsenligt.
– Det kanske är han som är den där fågeln, säger Clara nöjt och pekar på en kråka uppe i en gran.
Och så har min dotter fått en gudsbild. Gud i form av en kråka. Undrar om den filosofin kommer gå i arv till hennes barn…)
Men min kära dotter är väldigt selektiv med vilka hon släpper in på livet, fortsätter hennes fröken utvecklingssamtalet. Vikarierande fröknar nonchalerar hon i det närmaste. Barn på andra avdelningar bryr hon sig inte alls om och har ingen som helst lust att leka med. Och hon har ett behov att alltid veta var hennes tvillingbror befinner sig, även om hon inte leker så mycket med honom. Ture å sin sida, verkat strunta fullkomligt vad Clara har för sig.
Min dotter är lik mig. Jag har ett kontrollbehov att ha omgivningen under ständig uppsikt och jag har svårt för att släppa in folk på livet. Jag hade ingen aning om att detta var ett genetiskt arv, men hon är så slående lik mig när fröknarna beskriver hennes karaktär, att jag inte betvivlar det genetiska arvet från mor till dotter.
Den filosofiska begåvningen har hon däremot ärvt från någon annan. Men jag har ju frikyrkosläkt, så det finns ju ett visst genetiskt arv där också…..
