Äntligen kom snön · nov 23 av Charlotta
Snön har bara vräkt ned här i Uppsala i dagarna tre. Just nu är det nästan storm. Men vilket lyft det blev! Från ett grått och mörkt skitväder till knallvitt och soligt vinterväder. Och mycket gladare barn! Några glimtar från pulkabacken:
Mycket snowracer blev det denna helg!
En liten bild · nov 21 av Charlotta
Ett lite mobilt självporträtt på mig och mina guldklimpar
Frisk-sjuk-frisk · nov 21 av Charlotta
Visst är det konstigt med barn? Ena stunden har de 39 graders feber och man får ringa till jobbet ännu en gång och tala om att man ska vabba. Några minuter senare springer samma barn glatt omkring och busar och är hur frisk som helst.
Det är som att de bara kan koppla på lite feber för att få vara hemma med mamma eller pappa för en dag…
I kväll får vi ett efterlängtat besök från Falun. Ungarna har längtat ihjäl sig efter att deras bästa kompis ska komma. Och tror ni inte att kompisen hade stormfeber i morse. Besöket ställdes in. Två timmar senare kommer nytt besked – hon är frisk!
Kanske var viljan att åka till Uppsala så stark att hon helt enkelt gjorde sig frisk?
Jag tror att ungar besitter en övernaturlig kraft att bekämpa sjukdomar. Synd att man inte får behålla den kraften som vuxen – är nu inne på min sjunde vecka som förkyld….
Tankar om jultomten · nov 18 av Charlotta
Mina barn börjar tvivla på tomten. Men helt säkra är de inte på jag avslöjade att julklappar kostar pengar – även om de kommer från tomten. Det förstod hon inte alls.
Men det duger inte längre med att morfar är tomte. Det är alltför lättgenomskådligt. I Stockholm kan man numera boka en taxi-tomte. Dvs taxichauffören kör både ut julklappar och agerar tomte. Kanske det kan var ett alternativ? Men dyrt.
Den stora frågan är väl om man SKA bevara tomteillusionen? Är det bara att lura sina barn eller är det en del av mystiken som det innebär att var barn?
Min egen far hävdar fortfarande bestämt att han såg en riktig tomte på 50-talet. Frågan är om en taxi-tomte skulle göra samma intryck på mina barn?
Bolibompa-kompisar · nov 10 av Charlotta
Oj, vilken ångest min dotter hade i går kväll. Hennes bror ville författa ett brev till Bolibompa-Johan. Brevet löd” Hej Bolebompa. Jag heter Ture Hultin 5 år. Om ni kommer hem till mig ska jag lära er spela fotboll.” och så ritade han en bedårande teckning på hur han sköt en boll mitt i krysset.
Då skulle ju dottern inte vara sämre. Hon skulle minsann skriva till Bolibompa-Ylva och be henne komma hem till oss så att hon skulle få lära sig rocka.
Att skriva brevet gick väldigt bra (- dvs om man på Bolibompa kan tyda text utan mellanslag och utan en hel del vokaler och avstavningar hur som helst). Men sedan skulle min stackars dotter rita ett självporträtt där hon rockade rockring. Åh, vad hon slet! Hon bröt ihop säkert fem gånger över att färgerna blev fel, mönstret på klänningen blev fel och ögonen för stora och rockringen inte tillräckligt rund. Hon grät sig igenom hela ritandet av sitt självpoträtt. – Ylva kommer tycka att det är jättefint, försökte jag trösta.
– Nääh, Ylva kommer skratta! bölade min dotter som såg framför sig hur Ylva läste upp brevet i direktsänding och jag i min tur såg framför mig hur min dotter skulle skämmas ögonen ur sig för att klänningen på teckningen blev fel.
Till slut blev det i alla fall en teckning till Ylva på Bolibompa. Jag hoppas hon har vett att uppskatta den.
Fast i ett UFO · okt 31 av Charlotta
Höstlov och fullt av aktiviteter. Barnen har tjatat i ett halvår om att få åka till Nicki´s – en orgie i klätterställningar, bollhav, rutschkanor och galna barn. Tog denna sköna bild med mobilen.
Clara och TUre fast i ett UFO
Den pendlande modern · okt 29 av Charlotta
Ja, nu har man börjat sitt nya liv som pendlare. Nu blir det att åka Uppsala-Stockholm dagar i ända.
Det började dåligt. Igår satt mitt tåg fast i en timme i Solna och jag kom en timme för sent till jobbet.
Men det har sina fördelar att tågpendla också. Jag får nästan en timme helt för mig själv innan jag kommer hem till två mammatörstande barn. En timme där jag kan sitta och lyssna på ljudböcker, läsa en god bok eller bara sova. Något jag aldrig gjort tidigare på vardagar.
Nackdelen är att jag är mer ifrån barnen. Den tid jag får för mig själv på tåget är stulen tid från barnen. Men de tar det bra.
Först trodde de att jag ska skulle flytta till Stockholm när jag började mitt nya jobb. När det gick upp för dem att jag skulle komma hem som vanligt på kvällarna såg jag en stor lättnad i deras ansikten. Om jag hade vetat att barnen hade gått och oroat sig för att mamma skulle flytta ifrån dem hade jag varit lite tydligare i annonseringen av mitt nya jobb. Här gick mamma runt och gladde sig för att äntligen få börja nytt jobb och samtidigt gick mina barn och bävade för ögonblicket då deras mamma skulle emigrera! Det kommer aldrig att ske!
Så mycket kostar en vuxen · okt 21 av Charlotta
Så mycket kostar ett barn är rubriken i en artikeln på Alltombarns hemsida. Du kan se hur mycket barnet kostar upp till 6 år, hur mycket en tonåring kostar osv. Allt som allt får man räkna med att punga ut med en miljon tills dess att barnet fyllt 18.
Jaha, och?
Är syftet med artikeln att man ska sätta sig ner och göra en budget för de kommande 18 åren innan man lägger sig i sänghalmen och kanske alstrar något?
Nej, jag skulle vilja ha en artikel om hur mycket en vuxen kostar efter 18 års ålder. Där finns det nog pengar att spara! Men att spara in på barn är inhumant!
Jag skäms för att vara svensk! · okt 20 av Charlotta
Såg ett program på Kunskapkanalen om situationen för de allra fattigaste på Filippinerna. Det var så ofattbart eländigt att det inte gick att ta in.
Varje vecka rensar polisen upp på gatorna – det finns 60000 gatubarn bara i Manilla – och samlar ihop hemlösa barn och låser in dom på ett hem. I hemmet – som är ett slags barnfängelse – får dom ingen vård, ingen skolgång, ingen vuxennärvaro, ingenting! Dom är som kor som står inlåsta i väntan på slakt. Med den skillnaden att dom här barnen behandlas sämre än kor. Dom får i bästa fall två portioner ris om dagen och får sova i skift, packade som sillar – då det inte finns plats för alla barn att sova samtidigt. Vissa barn får alltså stå halva natten i väntan på att få en sovplats! Och då talar jag om små barn! Ettåringar och tvååringar fanns det gott om – inlåsta för att de anses vara brottslingar på Manillas gator!
En ettårig flicka hade “upphittats” och låsts in på hemmet. Hon satt i foajen och grät de mest hjärtskärande tårar jag någonsin upplevt. Ingen brydde sig om henne, ingen tog upp henne, ingen tröstade henne, ingen hade det minsta intresse att hjälpa flickan överhuvudtaget. Hon bara grät och grät, kunde inte ens prata och ännu mindre tala om var hon kom ifrån och vart hennes mamma fanns.
Någonstans där ute på Manillas gator gick en mamma och letade efter henne, men chansen att de två återförenas är minimal.
Jag skäms att tala om det – men jag var tvungen att byta kanal. Det blev helt enkelt för mycket att ta in på en och samma gång. Jag vet att det finns mycket elände i världen. Men att se hur barn – SMÅ barn – drabbas utan minsta möjlighet att påverka sin situation och som behandlas som ohyra på gatorna av ett FN-land som kallar sig demokrati! Det var så vidrigt och så hemskt att jag inte kunde fortsätta att titta.
Men efter det gick det inte att fortsätta titta på nåt annat på TV:n heller. Tanken på att slå över till Parlamentet eller något annat meningslöst program gjorde mig illamående.
Men fast jag valde att stänga av TV:n, så kommer de där barnen finnas på näthinnan under lång tid framöver. Hur kan detta bara få fortgå 2008 i denna globala värld? Och här i Sverige pratar vi om finanskris. Jag skäms och skäms.
Så arg · okt 18 av Charlotta
Sitter just nu och kokar. Är så arg på barnen. Och vad gör de? De bara skrattar åt mig!
Jag försöker få dem att stilla sig och tala om vad de vill ha för smörgås till kvällsmat. Men de bara busar och lyssnar inte alls. Till slut lackar jag ur och då bara skrattar de åt mig rätt upp i ansiktet.
Man kan bli vansinnig för mindre.
Hur ska man få ungarna att lyda och inse när det allvar och inte lek? Det spelar ingen roll hur arg eller allvarlig jag låter på rösten. De inser inte när det är dags att sluta fjanta och förstå allvaret. Känns det igen?